Jag har varit på tidigare liv hypnos hos
Görgen Sundvall igen!
Det var lika
underbart som förra gången, denna gång hann jag
bara uppleva ett tidigare liv men det gav mig så mycket
lärdom
som jag visserligen redan hade kommit fram till och lever
efter i mitt liv nu.
Och sanningen och säga så tänkte jag medan jag låg där och
upplevde allt, men herregud det här är ju något som
Tamás
borde få se och uppleva och inte jag!
Men nu var det
jag som såg det och
kände in varenda känsla
som kom och jag vet varför jag också har levt ett sådant liv tidigare!
Själsfränder lever och upplever ungefär likadana liv för att dom
ska
förstå varandra och
hjälpa och stötta varandra med
kärlek
och medkänsla här i livet!
Så här kommer mitt liv som utspelade sig någon gång på 1800-talet!
Jag är
man i detta liv och jag är smed.Och jag heter
Matteus!
Jag smider mestadels hästskor och skor hästar.
Jag ser mig i bruna sandaler, mörkgråa byxor, blå skjorta och
brunt förkläde i skin.
Ganska lång och kraftig man som visste vad han ville.
Skulle nog säga att han var
envis.
Efter jag har tittat och känt in mig själv ser jag upp och
framför mig står där en kvinna i lång kjol, blus, förkläde och
huckle på huvudet. Hon var allt annat än glad!
Hon var
arg och
bitter och klagade på att jag
aldrig var hemma!
Jag svarade att jag måste ju
jobba för att få in pengar
om vi ska överleva!
Sen ser jag en liten flicka som står vid kvinnans ben,
hon tittar nyfiket på mig.
Det konstiga var att jag kände
ingeting för den här kvinnan
men jag visste ju att hon var min kvinna och det var ju mitt barn.
Jag kände mig helt
tom. Det fanns inga
känslor alls där,
det ända jag kände var att jag ville vara i smedjan.
Jag jobbade i smedjan från tidig morgon till sen kväll
varje dag!
Allt jag gjorde var att vara i min smedja!
Tjejen som hypnotiserade mig bad mig tänka på något
i detta liv som gjort mig
lycklig!
Genast har jag en ung vacker flicka i mina armar, jag håller
henne runt midjan och lyfter upp henne och
dansar runt runt runt,
hon har vit slöja som fladdrar baktill över hennes bruna långa hår!
Vi har just gift oss och vi var såååå
lyckliga!
Sen ser jag henne i sängen hon har just
dött i barnsängen och
flickan hon skulle föda dog också!
Jag står i köket och får ett
raseriutbrott och kastar köksbordet
och allt som kom i min väg.
Sen sitter jag vid sängen nedanför flickan och barnet
och bara
gråter och gråter.
Så är jag tillbaka i
smedjan igen och känner in det hela!
Den
arga kvinna jag lever med har jag tagit till mig när jag blev
änkling,
bara för att man skulle ju ha en fru och barn!
Jag hade gift mig med en kvinna jag inte hade några
känslor för,
jag
älskade henne inte!
Det var därför jag var i
smedjan från morgon till kväll!
Jag
flydde vardagen!
Återigen ber tjejen mig att tänka på något mer som
betytt mycket i det livet!
Då sitter jag vid min
mors dödsbädd, det var lugnt och fridfullt.
Min mor sa då till mig, ta vara på dig!
Ge dig ut och sök och
finn den
sanna kärleken!
Tjejen frågade mig om jag själv ville ge mig några råd
och
visdom från den tiden!
Genast svarar jag!
Det blir
bättre!
Du behöver inte leva ett så tomt och
känslolöst liv!
Du behöver inte
fly vardagen!
Aldrig mer ska jag vara tillsammans med någon
bara för att jag
tro att det ska vara så!!!
När jag gick därifrån hade jag med mig en
visdom
som jag visserligen redan visste men nu var den förankrad
och på ett mycket
djupare plan!
Jag tänkte mycket på den
arga kvinna jag levde ihop med.
Tyckte så
synd om henne att hon gav sitt
liv till en man
som inte
älskade henne!
Blev
arg på mig själv som
förövade henne det
lyckliga liv
hon kunde ha fått om jag inte hade
hindrat henne!
För
någonstans där ute fanns det en man som
älskade henne för den hon var,
men honom fick hon
aldrig träffa för att
hon var
fast hos mig!
Hon levde sitt liv
olycklig och bitter och aldrig
älskad!
Det var 1800-talet det och nu lever vi på 2000-talet
och
aldrig mer ska vi behöva
leva med någon bara för
att samhället säger så!
Så jag säger som min mor sa till mig som smed,
Ge er ut och sök och finn eran
sanna kärlek och bli lyckliga!
Lycka till!
Kram//
Marianne, din fe