Allt är svart runt omkring ögonen ser ingenting annat
ett totalt mörker. Känslan i kroppen har fryst till is.
Försöker väcka tankarna men dom finns inte längre, det är
tomt som ett blankt papper. Vad hände? Hur kom jag hit?
Vem kastade ut mig i den tomma natten?
Irrar omkring i den tysta mörka natten i timmar, år..... Tills
kroppen sjunker ihop och likt en gammal gumma krälar
den tyngda varelsen fram.
Hur lång är natten? Hur många minuter? Hur många tunga
andetag hinner den slitna ta? Stegen som hasas fram sliter skorna
i varje rispande drag mot den hårda marken. Till slut är sulorna
borta och fotsulorna är nu dom som skalas av i varje steg.
Hur långt ska de stackars fötterna bära denna tunga sega kropp?
Det glimtar till! Nej det kan inte vara sant! Rädd dras sig undan
måste hitta den mörka grottan att gömma sig i!
Solens strålar börjar börja lysa på himlen som färgar sig rosa i solens
sken. Nej det är bråttom nu spring spring....
Solen stiger högre och högre och letar sig fram och värmer allt i sin väg.
Spring fortare, känner värmen mot ryggen måste öka takten nu!
Solen, den rosa himlen och värmen fyller allt runt omkring nu och allt
börjar vakna till liv. Fåglarna sjunger, blommorna vaknar och sträcker
ut sina kronblad och ett nytt färgspel sprider sig.
Rädd springer så fort nu vart fan är grottan?
Rädd vågar inte möta det vackra!
Rädd vågar inte möta värmen!
Rädd vågar inte möta kärleken som sprider sig!
Rädd vågar inte möta de positiva tankarna!
Rädd vågar inte vända sig mot solen och välkomna den
kärlek som den vill ge!
Springer omkring och letar grottan tills fötterna blöder.
Fattar inte att grottan är kall, fuktig, mörk och full av äckliga
små kryp.
Fattar inte att i grottan är man ensam och hungrig.
Fattar inte att i grottan ruttnar man bort sakta, smärtsamt och
tillslut är man bara något som stinker.
Utanför grottan skiner solen och färgspelen dansar sig fram lekande
och glatt över allt de kommer åt.
Morgonen har vaknat på riktigt nu och allt liv sjunger de
vackraste melodier som skapats. Harmonin och friden tävlar om
att först komma fram till var och en som stannat kvar ute i ljuset.
Till dom som valde att stanna upp och vända sig mot solen och med
öppet hjärta ta emot allt som morgonsljuset sprider!
Har du sett morgonen gry i ditt liv? Har du sett ljuset?
Vågade du ta emot kärleken eller vände du dig om och sprang?
Jag har själv suttit i grottan och tittat ut mot ljuset och det tog mig
många år att våga lämna den och gå ut i ljuset.
Om jag kunde skulle jag gömma den där (ursäkta språket) jävla grottan!
Så att ingen någonsin hittar dit! Ingen är värd att sitta där!
Ingen!
Väl ute i ljuset kommer jag aldrig återvända, aldrig!
Stanna upp spring inte och sluta leta grottan!
Vänd dig om och du får se,
morgonen vakna i ditt liv!
Kramar//
Marianne, din fe
