mars 28, 2014

Själsfränder liv efter liv...








































Själsfränder följer varandra liv efter liv för att bl. a
påminna varandra om den kraftfulla och villkorslösa
kärlek som finns inom oss.
Kärlek där det yttre inte spelar någon roll alls för
själarna älskar varandra precis som dom är.
Kärlek som leder till ett enormt hjärtöppnande
och vi börjar se livet med nya ögon.
Med öppet hjärta upplever och känner vi en djupare,
renare och en magisk kärlek inte bara till vår
själsfrände utan även till oss själva, andra och
allt livet har att erbjuda.

Några meningar ur Rita Rogers bok, Själsfränder:

Själsfränder är två individer som är förutbestämda att vara
tillsammans för evigt. Vi alla har en själsfrände som är
andligt bunden till oss och mellan själsfränder finns ett band 
som aldrig kan brista. Ett band av kärlek och förståelse som 
övervinner allt: avstånd, sorger, ja till och med graven.
Det är som ett magnetism som drar oss mot just den personen,
ett kraftfält vi ALDRIG kan fly undan. Den attraktion vi känner
till våra själsfränder överträffar allt du tidigare upplevt.
Utseende, ålder, klass och bakgrund - allt detta förlorar sin
betydelse eftersom attraktionen mellan själsfränder är djupare
och mer meningsfylld.
Din själsfrände är någon som älskar DIG, och då menar jag hela
dig. Till skillnad från vad som kanske har varit fallet i andra
relationer du haft behöver du inte låtsas inför din själsfrände
att du är någon annan.
Ur denna mycket djupa kärlek till dig spirar en förståelse som
du ALDRIG kommer att finna hos någon annan.
Din själsfrände har kommit till jorden för din skull. Från det
ögonblick då ditt liv tändes har du varit förutbestämd att leva
tillsammans med en annan själ. Du och din själsfrände förs
samman för att göra varandras liv lyckligare.
Det är kärlek av det djupaste slag vi någonsin får uppleva!
Så här känner vi för vår själsfrände eftersom denna kärlek inte
härstammar från hjärtat utan från djupet av själen. Det är av
den anledning som kärleken till vår själsfrände skiljer sig från
all annan kärlek vi tidigare har upplevt eller någonsin kommer
att uppleva.
Det är en kärlek som inte kan mattas, blekna eller försvinna.
Den är beständig och villkorslös kärlek, en kärlek mellan två
för evigt sammanlänkade människor. Den är ömsesidig,
obetingad, tillitsfull, ren och alltid uppriktig. Det är en kärlek
som kommer att forma ditt liv och skänka dig kraft.

När du träffar din själsfrände är det fullt normalt att det känns
som om du har känt honom eller henne i hela ditt liv, eller att
ni träffats förut.
Det beror på det själsliga bandet mellan er som håller er
samman liv efter liv och i evighet.
Men bara för att vi träffar vår själsfrände är det inte självklart
att vi omgående kan eller är redo att inleda en djup och
meningsfull relation.
Må så vara att vi är förutbestämda att leva tillsammans, men
kanske det inte ska ske riktigt än. Kanske den ena eller båda
har saker de måste ta itu med först innan tiden är mogen.
I sådana fall måste du helt enkelt ha tålamod.
Men de behöver inte vara oroliga, de kommer att finna
varandra igen!
Med dom sista orden lämnar vi Rita Rogers och jag kan varmt
rekommendera hennes bok:
Själsfränder, En andlig guide i konsten att finna den sanna kärleken.






Kramar//
Marianne, din fe



mars 23, 2014

Flyg och du ska flyga...




















Tvivlar du på din egen kraft eller förmåga?
Låter du din egen eller andras negativa röst
förminska dig och i sin tur hindra din framgång
och lycka?
Ta tillbaka din urkraft och din innersta kärlek!
Du HAR kraften att skapa stora förändringar!
Våga ta de utmaningar du möter de kommer att
ge dig stor visdom!


TRO på dig själv och du kommer att klara allt du vill!

Rädslan för att misslyckas är våran värsta fiende, men varför?
Varför är vi så insnöade på vad andra ska tycka och tänka om
oss och våra liv? Varför låter vi andra och vår rädsla hindra oss
från det vi innerst inne vill?
Men frågan är om vi kan skylla det på dom andra när det är vi
som tillåter deras tankar eller det vi tror att dom tänker styra
våra liv. För visst är det så att många gånger så tänkte och tyckte
dom inte alls så som vi trodde. Så som vi i vår fantasi skapade
utifrån våra egna präglingar. Präglingar som skapats i oss från
vår egen uppväxt och den omgivning vi levt i, i hela vårt liv.
Varför låter vi rädslor styra våra liv?
Varför vågar vi inte möta stora förändringar?
Är det för att vi är så lata och bekväma?
Vi vet att förändringar kräver mycket mod av oss, och många
gånger krävs det att vi dyker djupt inom oss och plockar fram
känslor som vi upplever obehagliga och jobbiga.
Vi vet att det kan bli ett hårt jobb och därför väljer vi medvetet
att blunda för det och skyllerrädslan istället och låter
den ta hela ansvaret för vårat liv. Bara för att det är bekvämare
så.
Är det inte hemskt att vi låter något som egentligen inte finns
styra våra liv, rädsla som är skapad i våran fantasi om vad
som kan komma att ske i framtiden, men som i verkligheten
bara är en tanke. En tanke som dessutom förminskar hela
dig och det vi vill uppnå.

Inom oss alla har vi en urkraft som vi alla är födda med.
En kraft som lyfter oss och leder oss framåt i alla lägen.
En kraft som kan spränga sönder all rädsla om vi bara
vågar plocka fram den och använda den.
En kraft som övervinner allt!
En urkraft som vi tyvärr glömmer och stoppar undan under
våran uppväxt och på våran väg framåt i livet.
Även här på grund av präglingar och intryck av omvärlden.
Men det är dax att plocka fram den nu och låta den leda
dig i resten av ditt liv.

KÄRLEK är den magiska kraft jag talar om.

Man brukar säga att av jord är du kommen, till jord skall
du åter vandra. Men jag skulle vilja ändra det till,
Av kärlek är du kommen, till kärlek skall du åter vandra.
Kärlek är den starkaste kraft som finns och den lever inom
dig just här och nu och det har den alltid gjort och kommer
alltid att göra.

Kärleken säger till dig, jag älskar dig just för att du är du.
Kärleken säger till dig, du kan allt du vill.
Kärleken säger till dig, du har kraften att göra stora
förändringar i ditt liv.
Kärleken säger till dig, tillsammans möter vi alla motgångar
och lär oss av dom. Lärdomar som är nyttiga att ha inför
resten av våran resa.
När vi börjar lyssnakärleken igen så förstår vi hur
underbara och kraftfulla vi är.
Vi förstår att vi är värda all lycka i världen.
Vi säger åt rädslan att dra så långt pepparn växer för
vet vi att om vi bara tror att vi kan, ja då kan vi!

Står du vid ett berg och tvekar,
Tänker du det här kommer aldrig att gå, ja då störtar du!
(din rädsla har då hindrat och din fantasi får dig att falla)
Tänker du det här kan jag och bara kastar dig ut, ja då
kommer du att flyga.
(Kärleken till dig själv har gett dig mod och du flyger)

Låt kärleken ge dig vingar
och du kommer att flyga så högt du vill!

Så bara kasta dig ut och
flyg och du ska flyga!

Kramar fulla av kärlek//
Marianne, din fe










mars 15, 2014

Friden bär ett annat tyg...



















Att plocka fram och släppa ut det som jag bevarat såå
djupt i såå många år. I 19 år hade skärvan legat långt
långt in i mig.
Jag visste att det skulle blir svårt och tufft att gräva
fram den men lät inte rädslan hindra mig mer.
Jag visste att känslorna skulle bli många och tunga men
kraften om att göra mig fri gav mig styrkan att
gå allt det jobbiga till mötes. Den sista biten skulle lyftas
ur mig nu och så var det bara!

Här nedan beskriver jag tankar om detta.


Jag hade lindat in den i det vackraste skydd man kan någonsin
tänka sig. Inlindat i det mjukaste, tunnaste tyg som finns som
glittrade och strålade av den varmaste kärlek.
Med sin omsorg gav den sin enorma kärlek. Kärlek som höll
min skärvas låga vid liv.Fast det liv de levde var i det gömda
landet djupt djupt inom mig.Men inte för det det glömda landet.
Landet jag kunde besöka när jag behövde närhet, ömhet,
tröst och kärlek. Lågan den lös i sitt svaga sken slocknade
aldrig, för beskyddet från tyget gav den all den näring den
behövde.
Den misströstade aldrig för den kände sig trygg.
Den misströstade aldrig för den fick kärlek.

Men så en dag började tyget att vika upp sig så det glimtade
till ljus utanför. En bit av skärvan lyftes ur, men inte allt.
Chocken av att släppa en bit fri gjorde att tyget slöt sig igen.
Omsorgsfullt började den pyssla om den bit som fanns kvar.
Noga noga men så mjukt vek sig tyget omslutande och varmt
med all sig kärlek om den del som nu var kvar.
Tiden gick och den gömda återfick sin trygghet.
Men den tryggheten skulle inte vara lika länge denna gång,
för ytterligare en gång öppnade sig tyget och denna gång helt,
så solen sken rakt in.
Den gömda undanstoppade lilla skärva lyftes ur sitt bo.
Den var nu äntligen redo att lämna och tyget var redo
att släppa.
Allt gick fort och efter en kort stund var tyget tomt och skärvan
borta, det hade nu ingeting att omsluta och skydda.

Det var en jobbig tid  och det tappade sin identitet.
Utan sin uppgift om att skydda den skärva den älskat och
omsorgsfullt tagit hand om blev det nu bara såå tomt.
Men så en dag började det att skina starkare än någonsin och
dess ägare sa:
-Du ska få byta kropp nu, det finns andra som behöver dig.
Det finns andra som är i sorg och har skärvor som behöver
din kärlek.
Tack för den här tiden, utan dig hade jag gått sönder inombords.
Skärvan jag burit tillsammans med dig är borta sen ett tag nu
och vi har fått vilat och helat oss efter alla dessa år.
Jag är fri nu, och du är fri från mig nu.
vidare och hjälp andra som behöver dig, jag kan varmt
rekommendera dig min vän, ingen hade gjort ett lika bra jobb
som du!
Jag har bara en önskan,
Stanna aldrig för länge hos någon, det är många som behöver
din hjälp!

TACK!

Att släppa det man burit sååå länge skapar först en tomhet
inombords men sen kommer friden och den kära vänner
bär ett helt annat TYG ,-)




Kramar//
Marianne, din fe

mars 10, 2014

Släpp den du älskar fri...




















Att hålla fast någon för egen vinning.
Att inte släppa någon som vill .
Inget av dem ger dig den sanna lyckan!
Att släppa någon fri se henne/honom flyga vidare
mot sin lycka, är att skapa plats till din egen lycka!

Att under falska omständigheter "hålla fast" sin partner för att
man själv inte har modet att gå vidare.
Att känna i hela sin kropp att det här är inte den rätta för mig
men vågar inte möta den svåra tid som blir vid ett uppbrott.
Att erkänna för sig själv att jag är olycklig i denna relation men
hittar på en hel rad med ursäkter för att slippa ta ansvar för sitt
liv.
Att bara se alla problem då istället för att se allt det positiva
som kommer är också bara ett sätt att slippa undan sitt ansvar.
Jag kan göra listan lång här men ni har säkert redan förstått att
dessa tankesätt ovan skadar inte bara dem som "hålls fast"
utan den skadar även dem som inte vågar utan låter rädslan
ta över. Rädslan som sakta men säkert kapar av benen bit
för bit för var dag som går.

Att känna i hela sin kropp att sin partner inte hel hjärtat är
med men blundar för det för att man inte vill se.
Att veta eller undermedvetet veta att jag är inte älskad fullt ut
i denna relation och gör allt för att få bekräftelse och kärlek.
Att se och känna att sin partner är på väg bort och börjar
kontrollera allt varje steg och varje handling och börja sätta
upp gränser för partnern.
Samma här att krampaktigt hålla sig kvar här skapar inte bara
djupa ärr utan självkänslan bryts ner dag för dag tills det inte
finns en gnutta självkänsla kvar.

Sorgligt! Mycket sorgligt för i dessa båda fall så blockerar och
hindrar man i första hand sin egen lycka men även den
partner som blir lidande.

Varför stannar vi kvar i förhållanden som inte fungerar av 
olika skäl? Jag skriver vi för jag har också varit med om detta
ovan, jag har levt i dom båda rollerna så jag vet av egen
erfarenhet hur detta tankesätt förstör och hindrar vår lycka.
Mitt svar på frågan varför?, blir efter eget hårt arbete med mig
själv mycket självklart, jag har varit tvungen att förstå och
erkänna för mig själv att det är för att jag/vi inte älskar
mig/oss själva fullt ut.
När vi inte älskar oss själva så sätter vi inte oss själva i första 
rummet, vi gör hela tiden val som inte gynnar eller är rätta för
oss. Vi går med på och lever i livssituationer som ger oss olycka 
och tar ifrån oss våran inre livsglädje som vi är födda med.
Att våga vända sig om och se sig själv att bekräfta sig själv och
börja lyssna på sig själv är ett steg till egen kärlek. Och ja det
krävs mod för det är många gånger ett mycket hårt jobb där
många många tårar fälls under vägen.
Men när vi sakta men säkert börjar älska oss själva kommer vi
att ge oss den kärlek vi är värd och våra val och handlingar
kommer alltid göras utifrån kärlek till oss själva och sen till
dom vi älskar i våran närhet.
Vi kommer att få modet och av ren kärlek släppa varandra
fri, fri att flyga vidare tom från tyngd av rädsla.

När vi älskar oss själva fullt ut förstår vi,
att släppa någon fri skapar ju även plats till vår egen lycka!

Älska dig själv och du blir fri att flyga till
din egen lycka!

Kram//
Marianne, din fe



mars 02, 2014

Livet kan vara underbart...




















Har du satt upp gränser för hur ditt liv ska/skulle bli?
Har/hade du så starkt fokus på målet så du
missade det du passerade på vägen?
Så väl framme är du ändå inte nöjd och känner
du dig misslyckad och olycklig?
Blicka tillbaka, när missade du, blundade du
för det som skulle gett dig lycka?
När på vägen tappade du bort dig själv?
Det är ALDRIG försent!
Med nya insikter är det lättare att göra nya val
som leder dig till den lycka du är värd!

Alla har vi önskningar och mål för hur vi vill att våra liv ska
bli. Vi drömmer oss bort och planerar hur vi ska ta oss till
det vi önskar. Vissa drömmer bara lite löst om hur och när,
andra planerar in i minsta detalj och lägger upp mycket noga
steg för steg om hur målet ska nås. Så helt förblindad av sina
planer missar dom tillfällen i livet som skulle gett dom större
lycka än det som planen ger dom. På grund av det starka fokus
glömmer dom bort sig själva och kör på även fast både kropp
och själ försöker skrika för att göra sig hörd. Skrika för att dom
glömmer bort att lyssna på sina känslor som säger här bör du
stanna upp och känna in och kanske bryta den starka planen
och ta en annan väg. Eller sakta ner jag orkar inte det här
tempot längre. Kropp och själ samarbetar i alla lägen.
När dom då inte lyssnar för deras fokus är så orubbligt och
dom är så envisa och vägrar att ändra det dom bestämt,
skriker kroppen ännu högre med hjälp av sjukdomar som gör
att dom måste stanna till. Dom som inte lyssnar då och ändå
fortsätter att strida framåt nu i motvind med onda kroppar
som värker lite här och där, kommer att möta en kropp som
gör helt uppror och slår tillbaka hårt och skriker så det ekar i
hela dess atmosfär, STANNA!
Det är då kära ni det sker olyckor av olika slag som t ex stukar
foten, ramlar och skadar knät, olyckor som gör att vi blir säng
liggandes ett tag, eller som det jag var med om, vi går in i den
berömda väggen där kroppen bra vägrar att ta ett enda steg till.
Ja det finns massor av sätt för kropp och själ att ta till för att vi
inte ska kunna springa ifrån oss själva, där vi blir tvungna att
stanna till och förhoppningsvis känna in och lyssna på vad
kropp och själ länge har försökt att säga oss.
Då har vi tid att blicka tillbaka och se när borde jag valt en
annan väg eller när borde jag saktat ner? När på min väg
började jag att tappa bort mig själv och lät min plan ta över
mitt liv?
När vi hittar och ser var, när och hur det blev som det blev och
förstår och förlåter oss själva är det lättare att göra nya val
som gynnar oss på ett djupare kärleksfullare plan.
När vi älskar oss själva fullt ut och villkorslöst kommer vi
börja göra val som ger oss den lycka vi alla är så värd!

Glöm inte bort! Det är ALDRIG försent, var du än
befinner dig i livet just nu:

Livet kan vara UNDERBART,
det är du som väljer!

kramar//
Marianne, din fe