Släpp den du älskar fri...

Att hålla fast någon för egen vinning.
Att inte släppa någon som vill gå.
Inget av dem ger dig den sanna lyckan!
Att släppa någon fri se henne/honom flyga vidare
mot sin lycka, är att skapa plats till din egen lycka!

Att under falska omständigheter "hålla fast" sin partner för att
man själv inte har modet att gå vidare.
Att känna i hela sin kropp att det här är inte den rätta för mig
men vågar inte möta den svåra tid som blir vid ett uppbrott.
Att erkänna för sig själv att jag är olycklig i denna relation men
hittar på en hel rad med ursäkter för att slippa ta ansvar för sitt
liv.
Att bara se alla problem då istället för att se allt det positiva
som kommer är också bara ett sätt att slippa undan sitt ansvar.
Jag kan göra listan lång här men ni har säkert redan förstått att
dessa tankesätt ovan skadar inte bara dem som "hålls fast"
utan den skadar även dem som inte vågar utan låter rädslan
ta över. Rädslan som sakta men säkert kapar av benen bit
för bit för var dag som går.

Att känna i hela sin kropp att sin partner inte hel hjärtat är
med men blundar för det för att man inte vill se.
Att veta eller undermedvetet veta att jag är inte älskad fullt ut
i denna relation och gör allt för att få bekräftelse och kärlek.
Att se och känna att sin partner är på väg bort och börjar
kontrollera allt varje steg och varje handling och börja sätta
upp gränser för partnern.
Samma här att krampaktigt hålla sig kvar här skapar inte bara
djupa ärr utan självkänslan bryts ner dag för dag tills det inte
finns en gnutta självkänsla kvar.

Sorgligt! Mycket sorgligt för i dessa båda fall så blockerar och
hindrar man i första hand sin egen lycka men även den
partner som blir lidande.

Varför stannar vi kvar i förhållanden som inte fungerar av 
olika skäl? Jag skriver vi för jag har också varit med om detta
ovan, jag har levt i dom båda rollerna så jag vet av egen
erfarenhet hur detta tankesätt förstör och hindrar vår lycka.
Mitt svar på frågan varför?, blir efter eget hårt arbete med mig
själv mycket självklart, jag har varit tvungen att förstå och
erkänna för mig själv att det är för att jag/vi inte älskar
mig/oss själva fullt ut.
När vi inte älskar oss själva så sätter vi inte oss själva i första 
rummet, vi gör hela tiden val som inte gynnar eller är rätta för
oss. Vi går med på och lever i livssituationer som ger oss olycka 
och tar ifrån oss våran inre livsglädje som vi är födda med.
Att våga vända sig om och se sig själv att bekräfta sig själv och
börja lyssna på sig själv är ett steg till egen kärlek. Och ja det
krävs mod för det är många gånger ett mycket hårt jobb där
många många tårar fälls under vägen.
Men när vi sakta men säkert börjar älska oss själva kommer vi
att ge oss den kärlek vi är värd och våra val och handlingar
kommer alltid göras utifrån kärlek till oss själva och sen till
dom vi älskar i våran närhet.
Vi kommer att få modet och av ren kärlek släppa varandra
fri, fri att flyga vidare tom från tyngd av rädsla.

När vi älskar oss själva fullt ut förstår vi,
att släppa någon fri skapar ju även plats till vår egen lycka!

Älska dig själv och du blir fri att flyga till
din egen lycka!

Kram//
Marianne, din fe