maj 02, 2012

Saknaden som gör en förlamad....

Denna vackra blomma fick jag i budskap för ett par veckor sedan.
Jag vet fortfarande inte vad den betyder men jag är kär i Löjtnandshjärta nu.
Jag köpte en på jobbet dagarna efter den håller att på slå ut nu.
Tre små söta hjärtan hänger där nu. Jag vet inte var jag skall plantera den ännu, men jag kommer nog på något snart. Måste bara få lite mer inspiration,
den har tyvärr kommit i skym undan just nu.
Jag har inte skrivit på några dagar nu och det beror på att längtnaden
och saknaden har slagit till hårt.
Vad gör man när den suger tag i en så att det gör ont i hela kroppen.
Man försöker att vara positiv samtidigt som det gör så ont.
Tankarna snurrar, tankarna längtar,
tankarna minns hur underbart det var, tankarna vill se lösningar, tankarna vill ha ett lyckligt slut, tankarna minns dom vackra snälla blå ögonen, tankarna minns den varma kroppen. Men det är bara tankar just nu!

Jag är såå tacksam över att vi funnit varandra igen, och tacksam över att fått uppleva sann och ren kärlek, tacksam över att jag fick se kärleken stråla ur hans ögon när han såg på mig. Tacksam över den underbara tiden fick tillsammans!
Det är så mycket jag är tacksam över!!

Samtidigt som saknaden gör mig förlamad, och tårarna sprutar var och varannan minut.
Så vad gör man när saknaden bor i kroppen och lever sitt eget liv där. Jag trodde att det skulle bli lättare med tiden, men det blir bara värre och värre för varje dag som går, och min saknad blir bara starkare och starkare, och svårare och svårare.
Så vad gör man när jag inte kan rå på känslorna som finns inom mig
och som skriker efter den jag älskar?
Jag kan inte längre kontrollera tårarna när dom tränger fram ur ögonen.

Jag vet att min prins är min själsfrend och att det är förutbestämt att vi skulle träffas. Jag vet också att det är förutbestämt att vi tillslut skall återförenas för att våra hjärtan tillhör varandras.
Jag vet att det vi går igenom nu är för att han skulle få barn med en annan kvinna, för att jag redan hade fått mina barn.
Jag vet att vi har haft flera flera liv tillsammans just för att vi är själsfrender.
Det är därför mina känslor inte försvinner eller blir lättare med tiden.
Jag vet att det en dag är våran tur, men just nu är det sååå otroligt svårt att vänta och sakna!! Tålamod ;o))

Kram alla......<3

Marianne, din fé

2 kommentarer:

  1. Kära du! Vi måste fortsätta leva vårt liv. Och Du kanske också behöver träffa andra män för att få känna att du lever. Får känna att du blommar, annars blir väntan allt för svår! Jag vet hur det känns..... Lev ditt liv nu!!

    Kram Vännen,
    Lotta

    SvaraRadera
  2. Jag vet ju att jag skall leva mitt liv, det har jag ju just börjat med och tänker fortsätta gå framåt på min väg. Jag njuter av livet mellan de stunder som är svår. Men jag antar att gråten måste ut för att det snabbare skall lätta i hjärtat. Det där med men vet jag inte men vist skulle jag behöva få känna mig omtyckt osv men för mig skänns det så falskt när mitt hjärta tillhör en annan.
    Men jag förstår absolut vad du menar, men vet inte om det är rätt väg för mig gå.Eller om det är rätt medicin ;o)) Men jag skall fortsätta med att ge mig själv kärlek för det är något nytt för mig ;o))För idag kan jag se mig själv i spegeln och på kort utan att börja gråta, det är stort för mig;o))

    Kram min underbara vänn, jag är så tacksam över att du finns i mitt liv nu <3<3<3

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader...