Att ha
tålamod och
tillit i svåra stunder ger dig en
styrka ingen kan rubba!
Att
vänta och
våga tro att allt blir bra ger dig en
oslagbar kraft!
Stäng inte flödet med
negativa tankar, dom kommer
att
hindra dig från ditt
mål!
Våga
trotsa! Våga
tro!
Och du kommer att
vinna!
Vänta,
vänta och åter vänta.
Tiden måste blir
rätt, saker måste
landa på plats,
stegen
fram till
målet måste tas
ett för ett.
Det går inte att
hoppa över några
steg för då får man
börja
om igen.
Efter vart
steg man tagit så bör man
vänta igen så
kropp och
själ hinner ikapp för att lägga
känslorna och
medvetenhetens
pussel på plats.
Att då ha
tillit till att allt
sker som det ska och låta
tiden ha sin
gång är
styrka och
tillgång, men inte alls
lätt alla gånger.
När man så
innerligt djupt vill vara där
framme vid
målet
redan är det så lätt att
försöka ta
genvägar, men som i själva
verket blir rejäla
omvägar.
För då får man
vända om och titta var
missade jag ett
steg och
var
väntade jag inte på att
pusslet fick
landa på plats? Det tar
extra lång tid i
letandet och åter igen ska
kropp och
själ lyfta
fram och
bearbeta det som vi
trodde vi kunde
gömma undan.
Som när vi lägger ett
pussel:
Vi kan inte
gömma några
bitar och
tro att när vi lägger sista
biten är
pusslet klart. Då
kommer det att vara
hål lite här och
där och pusslet
förblir oklart. När vi
letar fram dom
gömda
bitarna och lägger dom på
plats har vi skapat en
helhet och vi
kan
njuta av den
vackra bild vi
skapat.
Ibland kan
väntan vara
lång och
tvivlen och
negativiteten
börjar tränga sig in och
klamra sig
fast i huvudet.
Egot börjar få
plats och
genast tar den tillfället till akt och
börjar
nervärdera oss i sin
fulla kraft.
Då har vi
två val!
Att
tro på egots
lögner eller att
slå tillbaka och plocka fram
kraften som finns inom oss,
kraften från
kärleken där vi
vet
att egot
egentligen inte finns.
Utan bara är något vi
skapat i våran
fantasi födda av rädslor.
Att
veta det och
slå tillbaka med en sådan
kraft så egot
flyger
sin kos ger en
oslagbar styrka. som ett
berg ingen kan
rubba.
Vid
lång väntan är detta man
kanske måste göra om och
om igen, för
egot är en
seg (ursäkta språket)
jävel som så fort
vi tappar
fokus snabbt smyger sig in igen. Men med
träning
och åter träning blir det
svårare och svårare för
egot att
nästla
sig in.
Våga trotsa! Våga tro!
Ha
tålamod och
tillit!
Men framför allt ge
situationen den
tid den behöver och
pusselbitarna kommer att
landa på
plats och
du har
vunnit!
Kramar//
Marianne, din fe
Så sant.Kram Lisa
SvaraRaderaJa visst är det så kära Lisa.
RaderaSå roligt att du återkopplar och skriver några rader här <3
Kram kram
Jodå, tålamod finns... :)
SvaraRaderaSå underbart Lasse;-)
RaderaJag bär också en massa tålamod med mig, men det är inte så konstigt jag tvingas att träna på det var dag;-) Kram