Hur hjälper man någon som har sorg??
Hur finns man till utan att vara för jobbig?
Hur är man ett stöd när man inte är i närheten?
Hur skänker man sin djupaste medkänsla när man står utanför?
Frågorna är och blir många när man har någon i sin närhet som har sorg.
Frågor som man frågar sig om och om igen.
Kan jag ringa nu?
Kan jag höra av mig?
Jag vill ju sända min omtanke och kärlek,
men vill och orkas det tas emot?
Blir han/hon ledsen om jag inte sänder min omtanke?
Känner han/hon att jag inte bryr mig om jag inte sänder min kärlek?
Men av omtanke vill jag lämna han/hon ifred
så att i ensamheten kan sorgen och känslorna få flöda fritt.
Av omtanke väntar jag tills han/hon hör av sig
och själv vill prata eller känna närhet.
Man väger varje tanke med omsorg och kärlek.
Men hur vet man att man tänker rätt?
Hur vet man att man handlar rätt?
För det ända jag vill är ju att kramas, trösta och
vara den klippa som han/hon kan luta sig emot.
Har man sorg så gråter hela själen och
man har svårt att se något ljust i framtiden.
Man finner ingen livsgnista och man väljer ensamheten när sorgen är som tyngst.
Det är så viktigt att låta sorgen komma ut, att låta den djupaste sorg
ta tag i kroppen och fullkomligt kvida och vrida sig.
Låta tårar strömma ner för kinderna.
Inte förns man släppt taget och låtit sorgen få ta över kan det
börja släppa i kroppen och man känner sig lite lättare och lättare för varje dag som går.
Tillslut kommer livsgnistan tillbaka, tillslut ser man ljusare på framtiden.
Tillslut kan man känna harmoni och lycka igen.
På vägen dit är sina kära och vänner så viktigt!
Ett sätt att släppa ut sorg är också att prata om den.
Ju mer man pratar ju mer släpper man ut.
Vänner som lyssnar.
Vänner som finns där.
Vänner som stöttar i svåra frågor blir så mycket värt.
Att få ligga i famnen på den man älskar och bara få känna kärleken
och få känna sig liten och ompysslad en stund.
Att våga visa sin sorg kan vara svårt, jag vet det!
Man vill inte vara till last för sina nära och kära.
Det man glömmer bort mitt i sin sorg är att
alla sina nära och kära bara står där och väntar!
Väntar på att få finnas till där och stötta.
Väntar på att få ge all den kärlek som de bär på.
Väntar på att lyssna.
Sorg är ingenting som varar för evigt, även om det känns så när man är mitt i den.
Dagarna som går tar dig närmare den ljusa tiden.
Efter regn kommer solsken och desamma är det med sorgen.
Den lättar och släpper taget för var dag som går.
Hjälp varandra där ute.
Våga vara där.
Våga be om hjälp.
Med ömhet och kärlek så övervinner vi allt <3 font="font">
Massor av kärlek//
Marianne
Business woman
1 år sedan
Personen i sorg behöver obegränsat med kärlek utan krav tillbaka. Och att känna sorg är att tillåta sej att uppleva känslan och är en del i läkningsprocessen. Dock inte stanna i sorgen för länge då behöver man söka hjälp. Och du som står bredvid, är det fullständigt tillräcklig med att bara finnas till. Finns inga krav på dej heller. Villkorslös kärlek är medicinen så släpp oron över maklösheten! Utan ta fram istället en viljestyrka så att personen i sorg känner kraft och styrka att det här kommer att bli bra, det kommer bra lösningar. Lycka till! Stor kram till er alla
SvaraRaderaTack kära du <3
SvaraRaderaJa jag vet ju hur det är när sorgen tar tag i en och gör att man har svårt att se framåt. Tackvare kärleken jag fick från mina nära å kära så tog jag mig upp och kunde gå vidare. Dom fick mig att förstå hur viktigt det är att få gråta tillsammans var helande. Att jag inte hade klarat av sorgen ensam. Dom fick mig också att förstå att det kommer att ordna sig, det kommer att bli bra. Och så rätt dom hade, för det blev bättre och det är bra!
Tack igen för dina stärkande ord, och jag lovar att jag skall fortsätta att ge kärlek, för det har jag sååå mycket av.
Kram kram <3