Nyckelpigans budskap...

Den här bilden gjorde jag för ett antal veckor sedan!
Den kom till utav en härlig händelse som gav mig
kärlek och styrka!

Jag rensade rabatter på jobbet, och tankarna
gick i hundratjugo!
Jag hade en timme tidigare fått veta en sak som
fått mig att känna en gnutta hopplöshet!
Jag hade rensat tre rabatter och var klar men
fick en känsla av att jag måste gå tillbaka till
den andra där jag precis hade varit.
Där satt det nu en nyckelpiga på ett litet blad!
Bladet hade precis letat sig upp ur jorden, det var lika
litet som nyckelpigan.
Jag blev så glad när jag såg denna vackra lilla varelse!
För jag minns vad nyckelpigan står för
i Solögas bok Växternas språk!
All min tillit kom tillbaka och jag kände
kärleken strömma in i min kropp!
Den gnutta hopplöshet som jag känt blåstes bort 
i ett enda ögonblick!
Tilliten som har varit min styrka den senaste tiden har aldrig
svikit mig, även om jag visst har haft dagar där den inte varit
lika stark.
Men den har aldrig försvunnit, den har hjälpt mig,
stöttat mig och fått mig att aldrig släppa hoppet!

Min kärlek har också varit min styrka och min stöttepelare!
Kärleken inom mig har expanderat enormt den senaste tiden
och jag har kommit till den del av mitt liv där jag kan känna
kärlek i allt.
Jag sänder kärlek till allt som kommer i min väg
och det är det mest underbara jag har upplevt!

Kärlek är den starkaste kraft som finns!
Och så länge jag känner att hela min kropp är full av kärlek
tänker jag sprida den vidare så gott jag kan!

Kramar fulla av kärlek//
Marianne, din fe

Mitt tidigare liv som smed...

Jag har varit på tidigare liv hypnos hos Görgen Sundvall igen!

Det var lika underbart som förra gången, denna gång hann jag
bara uppleva ett tidigare liv men det gav mig så mycket lärdom
som jag visserligen redan hade kommit fram till och lever
efter i mitt liv nu.
Och sanningen och säga så tänkte jag medan jag låg där och
upplevde allt, men herregud det här är ju något som Tamás
borde få se och uppleva och inte jag!
Men nu var det jag som såg det och kände in varenda känsla
som kom och jag vet varför jag också har levt ett sådant liv tidigare!
Själsfränder lever och upplever ungefär likadana liv för att dom
 ska förstå varandra och hjälpa och stötta varandra med kärlek
och medkänsla här i livet!

Så här kommer mitt liv som utspelade sig någon gång på 1800-talet!












Jag är man i detta liv och jag är smed.Och jag heter Matteus!
Jag smider mestadels hästskor och skor hästar.
Jag ser mig i bruna sandaler, mörkgråa byxor, blå skjorta och
brunt förkläde i skin.
Ganska lång och kraftig man som visste vad han ville.
Skulle nog säga att han var envis.
Efter jag har tittat och känt in mig själv ser jag upp och

framför mig står där en kvinna i lång kjol, blus, förkläde och
huckle på huvudet. Hon var allt annat än glad!
Hon var arg och bitter och klagade på att jag aldrig var hemma!
Jag svarade att jag måste ju jobba för att få in pengar
om vi ska överleva!
Sen ser jag en liten flicka som står vid kvinnans ben,
 hon tittar nyfiket på mig.
Det konstiga var att jag kände ingeting för den här kvinnan
men jag visste ju att hon var min kvinna och det var ju mitt barn.
Jag kände mig helt tom. Det fanns inga känslor alls där,
det ända jag kände var att jag ville vara i smedjan.
Jag jobbade i smedjan från tidig morgon till sen kväll varje dag!
Allt jag gjorde var att vara i min smedja!

Tjejen som hypnotiserade mig bad mig tänka på något
i detta liv som gjort mig lycklig!

Genast har jag en ung vacker flicka i mina armar, jag håller
henne runt midjan och lyfter upp henne och dansar runt runt runt,
hon har vit slöja som fladdrar baktill över hennes bruna långa hår!
Vi har just gift oss och vi var såååå lyckliga!
Sen ser jag henne i sängen hon har just dött i barnsängen och
flickan hon skulle föda dog också!
Jag står i köket och får ett raseriutbrott och kastar köksbordet
och allt som kom i min väg.
Sen sitter jag vid sängen nedanför flickan och barnet
 och bara gråter och gråter.

Så är jag tillbaka i smedjan igen och känner in det hela!
Den arga kvinna jag lever med har jag tagit till mig när jag blev
änkling, bara för att man skulle ju ha en fru och barn!
Jag hade gift mig med en kvinna jag inte hade några känslor för,
jag älskade henne inte!
Det var därför jag var i smedjan från morgon till kväll!
Jag flydde vardagen!

Återigen ber tjejen mig att tänka på något mer som
betytt mycket i det livet!

Då sitter jag vid min mors dödsbädd, det var lugnt och fridfullt.
Min mor sa då till mig, ta vara på dig!
Ge dig ut och sök och finn den sanna kärleken!

Tjejen frågade mig om jag själv ville ge mig några råd
 och visdom från den tiden!
Genast svarar jag!

Det blir bättre!
Du behöver inte leva ett så tomt och känslolöst liv!
Du behöver inte fly vardagen!
Aldrig mer ska jag vara tillsammans med någon
bara för att jag tro att det ska vara så!!!

När jag gick därifrån hade jag med mig en visdom
som jag visserligen redan visste men nu var den förankrad
och på ett mycket djupare plan!
Jag tänkte mycket på den arga kvinna jag levde ihop med.
Tyckte så synd om henne att hon gav sitt liv till en man
 som inte älskade henne!
Blev arg på mig själv som förövade henne det lyckliga liv
hon kunde ha fått om jag inte hade hindrat henne!
För någonstans där ute fanns det en man som
älskade henne för den hon var,
men honom fick hon aldrig träffa för att
hon var fast hos mig!
Hon levde sitt liv olycklig och bitter och aldrig älskad!

Det var 1800-talet det och nu lever vi på 2000-talet
och aldrig mer ska vi behöva leva med någon bara för
att samhället säger så!
Så jag säger som min mor sa till mig som smed,
Ge er ut och sök och finn eran
sanna kärlek och bli lyckliga!

Lycka till!

Kram//
Marianne, din fe