Jag har inte skrivit på ett tag!
Det har och är svårt att sätta sig ner och få igång flödet!
Jag är förlamad i skrivandet!
Jag vill bara skrika ut till hela världen hur mycket jag saknar,
hur ont det gör!
Jag vill samtidigt inte visa mig svag, liten och rädd!
Men så i samma sekund som jag känner mig liten
så känner jag mig så otroligt stark också!
Jag vågar visa världen hur mycket jag älskar!
Även om det gör fruktansvärt ont just nu!
Jag har en längtan och saknad inom mig som river sönder hela mig,
men jag vågar tala om det!
Jag vågar stå för mina känslor öppet och naket!
Jag vågar visa världen att jag är sårbar!
Kasta sten på mig, tänk bakom ryggen på mig att jag är totalt galen.
Det spelar ingen roll!
Jag tänker ändå stå upp för mig och mina känslor!
För mina känslor är det sannaste jag har!
Det som andra tänker eller tror är inte min sanning!
Jag tänker inte rädslor låta mig att backa!
Jag tänker inte era tankar om mig få mig att förneka det jag känner i hela min kropp.
Så ja!
Jag står här naken ända in i själen och talar om att jag kan inte sluta älska!
Min kärlek bleknar inte hur länge tiden än går!
Vågar du stå emot världen för dina känslor, ditt sanna jag?
Kram alla //
Marianne
